Jag mår dåligt idag..
jag har varit sjuk den 6 juni i 5 år..
Okey jag har varit sjuk i kanske 15 år.. Men varit sjukskriver och gått på ersättning i 5 år..

Jag vet att många fler än jag oxå har det kämpigt.. Alla har vi våra små lik i garderoben.

Mitt under min eller i början av min sjukdoms bild så lärde jag känna den mest fina och härligaste man man kan träffa,,

Vi började prata med varandra och av alla dessa samtal så blev jag så glad och lycklig.. Det vi pratade om det var barnen, hockey och han pratade om sitt jobb ... <3
 
Tillslut blev jag beroende av dessa samtal..

Efter ett år så berättade ha att han älskade mej! <3
NEJ skämtade jag bort det. <3

 Men han var envis och sa att det var det han kände,, ♥

I samma veva kom det fram att vi pratde med varandra min karl blev galen och slogsönder halva huset och ringde och väckte deras familj .. KL 5 på morgonen.

Det näst följande året var ett RENT Helvete kan jag säga jag fick inte prata med den som jag betydde så mycket för mej,,
Men ett  år efter lämnade jag min man. Då det började bli så att barnen blev lidande och började på alla sina sätt att protestera skolan började klaga mm..

Vi blev ihop efter ett tag men det var då den verkliga smällen kom..

Så har vi levt vårat liv i 4år.
 Hur han känner det idag så tror jag ärligt att han orkar inte med våra X och allt bråk om dina och mina barn..
Ja alla som separerat känner kanske igen den bitterhet som oxå kommer emelan??

Vi är nu osams igen..
Så nu är det hans tur att säga sitt,
Vi har båda offrat mycket..
Men man måste väl våga ta chansen ELLER hur tycker ni?


Det enda som jag uppriktigt kan säga och det är att jag är rädd förlora honom!!! Jag älskar honom sååå mycket!!
Men det  går bara mer och mer utför.
Vilket tyder på att det så kommer bli en dag om vi inte gör något nu!..





♥Jag älskar dej Daniel mer än du tror ???   / / Din älskade Camilla