Hittade detta på min sons BILDDAGBOK!

Vet inte vad detta kommer ifrån min jag stannade till och läste detta!!

En fin tanke och fint skrivet...

Skrivet av vem det vet jag inte men detta är lånat från BILDDAGBOKEN!!


En flicka kommer till klassrummet.
Det är en tidig morgon.

 Hon är där lite för tidigt, för hon måste fixa några saker. Hon brukar alltid vara där lite tidigare för hon vill inte komma försent och höra de fula orden som hennes klass retar henne med.
 Isabella har varit retad ända sen 3:an nu går hon i 8:an och ingen har sagt eller gjort något snällt mot henne sen dess.
Hon har alltid kännt sig utanför.
Hon sitter i sin bänk och bara väntar.
 Minutrarna går en efter en.

 Efter ca 40 minuter kommer de första.
Det är ett kill-gäng på 6 personer.
De går in i klass rummet, går till skåpen hänger av sig deras jackor.
 De flinar fult hela tiden, sedan går de ut.
 Isabella kan riktigt känna hur de pratar om henne när de går ut.
Hon ska precis gå till skåpet för att hämta sin bok när ett annat kill-gäng kommer in, men den här gången är det bara 2 personer.
Den ena killen tycker Isabella är så snygg men hon har aldrigt vågat säga något till honom.
Han är inte en sån som mobbas utan en som mer kollar på och inte gör något.
De hänger av sig jackorna och går ut igen.
 Nu har också tjej-gänget kommit in och de är 11 personer.
 Isabella ska precis gå tillbaka till sin plats när hon känner att någon fäller henne.
 Hon landar pladaskt ner på golvet.
 Flickorna skrattar hånfullt, tjejen som skrattar mest säger

- Oj förlåt, jag såg dig inte.

   Alla tjejer börjar skratta igen, nu har också killarna kommit in så det blir mer skratt och hån.
En fröken kommer in och alla blir tysta,
Tjejen som fällde Isabella går fram till henne och säger

- Ojsan, gick det bra?
Detta säger hon retsamt.
- Slog du dig? 

Isabella vill inte svara.
 Hon sätter sig ner i bänken och är tyst.
På rasten händer ungefär samma sak.
De fortsätter att mobba henne och killen hon är kär i kollar bara på.
 Detta fortsätter i dagar och veckor, allt är som "vanligt" men till slut en dag händer det.

Isabella är där tidigare än vad som behövs.
Hon sitter i sin bänk och väntar det går sekunder, minuter sedan hör hon hur dörren öppnas,
hon kan inte låta bli att kolla vem det är. Till sin stora förvåning är det Erik som hon har vart kär i alla år sen 3:an, hon skyndar sig att gå ut men han tar tag i hennes hand. Han kollar henne i ögonen.
Hon kollar ner,
han lyfter upp hennes huvud.
Hon kollar han i ögonen länge. till slut säger han det som hon har väntat på länge

- Jag älskar dig, och jag tror du gör likadant. 
Han kollar på henne.
Hans ögon glittrar och hans mun ser frästande ut. -
Älskar du mig också? frågar han lungt.

Hon nickar. Hon ler, hon är så glad så hon vet inte vad hon ska göra.
Sedan hör hon hur dörren öppnas och hela klassen kommer in rusande skrattade och en del grinar nästan för att de skrattar så. Hon kollar han i ögonen, hans ögon är svarta och han ler fånigt fult.

- trodde du på den lätta eller ? frågar han retande.

Isabella springer ut i klassrummet.
 Nästa dag är inte hon i skolan.
När klassen snart ska gå på lunch kommer en mamma in.
 Det är Isabellas mamma.
Alla vet vem de är för hon har vart här många gånger med Isabella.
Hon ställer sig och pratar med fröken, sen harklar sig fröken och Isabells mamma börjar prata.

- Igår kväll tog Isabella livet av sig.
- Jag vet inte varför men jag hittade en lapp där det stog: Nu får ni som ni vill! 
Isabellas mamma börjar gråta.
Tårarna rinner nerför hennes kinder.
 Fröken går fram och tröstar henne.
Först då förstår klassen vad de har gjort. Alla tänker på vad det har gjort.


Efter drygt 3 veckor är det begravning. Alla är där till och med klassen. Alla gråter och då är det Alla!